In English

Europeiskt försvar i stället för NATO

Hufvudstadsbladet 14.1.2014

Europeiskt försvar i stället för NATO

De myter som omger Europas försvar kunde lätt fylla minst en volym av Sagan om Ringens storlek. När president Niinistö i en intervju för Hufvudstadsbladet och Svenska Dagbladet talar om säkerhetsvakuum i Finland respektive Sverige ( 'Vi vill inte ha något säkerhetsvakuum där. Det vill vi inte ha i Finland heller.') går han inte in på att försvarsberedningen i bägge länder gott kunde, och borde, beakta det europeiska försvaret som helhet. Också Svenska Dagbladets reporter upphöjer i sin uppföljande artikel det finska försvaret, om nu inte till skyarna, så inte långt ifrån.

En av myterna lyder att de europeiska länderna har arméer som är förmögna att försvara oss mot utomstående anfall, mark- eller cyberanfall. Den andra myten är att vi har ett europeiskt försvar som bygger på koordinering och ömsesidigt förtroende medlemsländerna emellan. En tredje myt gör gällande att Nato kan trygga sina europeiska medlemsländers försvar. Den sista myten är att ingen ens kan överväga att angripa Europa, varför vi gott kan skära ned våra försvarsbudgetar och samtidigt låta våra försvarsindustrier öka sin export.

Det är hög tid att lämna detta illusoriska hobbitland därhän och möta kalla fakta. Som ett resultat av flera olika orsaker har de europeiska länderna inte en tillräcklig försvarskapacitet. Försvarsbehovet varierar dessutom från land till land. Det behövs inget sjöförsvar i länder utan kustlinje.
Problemet däremot är att Europas försvar inte är ett enhetligt system, utan snarast en pågående process. Det finns överlappningar, brist på förtroende och ren och skär osäkerhet. Det borde finnas mer koordinering, strategisk kontroll, planering och samarbete. Ett utmärkt exempel på detta är EU-ländernas försvarssektorer och deras sk pooling and sharing- projekt. Tanken på att fördela resurserna är god och tidvis fungerar allt som det skall. I ett flertal andra fall förhindras samarbetet av brist på förtroende.

Men, många tycks synbarligen vara av den åsikten att vi, innan vi använder alltför mycket energi på ett gemensamt europeiskt försvar, borde låta Nato sköta hela karusellen. Det vore hög tid att inse att Nato inte är kapabelt att utveckla en nödlösning för det europeiska försvaret. Nato har under åren efter det kalla kriget förgäves försökt finna en strategisk vision. USA som primus motor är allt mindre intresserat av Nato och har för länge sedan riktat blickarna mot Stilla havet och Mellanöstern. Nato kämpar med finansiella problem och har inte funnit sin roll.

Så länge den nationella försvarskapaciteten är på nuvarande nivå och ett gemensamt europeiskt försvar är ett tomt pappersark, kan vi inte heller förutsätta att Nato avviker från detta. Att erkänna faktum är en förutsättning för ett gott val av försvarsoption. Därför bör Finlands försvar tänkas in i en ram som utgörs av ett gemensamt europeiskt försvar.

Tarja Cronberg, europarlamentariker

Hufvudstadsbladet, 14.1.2014

» Back to listing

» Sivun alkuun